”Jag var 35 år, mamma till tre barn, jobbade 100% och pluggade 50% när diagnosen vände upp och ner på mitt liv. Ett födelsemärke på benet, som nog hade funnits där länge, hade vuxit under ett par års tid. Min pappa hade flera gånger påpekat att jag borde kolla upp det, långt innan jag äntligen gjorde det.
Sommaren 2022 började märket klia och blöda, så i september sökte jag vård på hälsocentralen. Mitt fall togs genast på allvar och jag fick en tid för borttagning av märket redan efter två veckor. Sen gick ytterligare två veckor. Den 27 september var jag på jobbet och tog emot telefonsamtalet som skulle förändra mitt liv. Hudcancer, malignt melanom.
Man behövde ta bort mer hud kring ärret, samt göra en biopsi i lymfkörtlarna i ljumsken för att utesluta eventuell spridning. Veckorna innan hade jag berättat för min chef att jag behövde gå ner i tid. Jobbet kändes övermäktigt och jag kände igen tecken på utmattning som jag hade drabbats av tidigare.
Cancerbeskedet blev droppen som fick bägaren att rinna över och jag kom aldrig mer tillbaka till den arbetsplatsen.
Det tog lång tid att återhämta sig från operation nummer två. Jag drabbades av infektioner i ljumsken och mådde allmänt dåligt i ett par månaders tid.
Biopsin visade spridning till de två utplockade lymfkörtlarna, vilket innebar att jag diagnosticerades med stadie 3b.
Jag påbörjade en behandling med immunterapi i november. Immunterapin ges i förebyggande syfte och nu har jag snart fått den i ett helt år. Jag får en dos av ett läkemedel som heter Nivolumab (Opdivo) var fjärde vecka och förhoppningsvis har det motat bort eventuella lömska kvarvarande cancerceller.
Jag har inte fått något återfall eller spridning av cancern under den här tiden, men jag tog bort ett in situ-melanom (stadie 0) i början av januari. In situ betyder att det är ett förstadium till cancer.
Nu återstår två behandlingstillfällen och därefter uppföljning i ett par år.
Svårast att hantera är rädslan för återfall. Den rädslan blir nog en livslång utmaning, men jag försöker att fokusera på andra saker och njuta av livet.”
© 2024 Melanomföreningen