Strålkniven

I helgen samlades de nordiska Melanomföreningarna i Stockholm för att utbyta erfarenheter och skapa samarbeten. I samband med detta gjorde vi ett studiebesök på Strålknivsenheten på Karolinska Universitetssjukhuset. Strålkniven, även känd som Gammakniven, utvecklades av professor Lars Leksell på Karolinska universitetssjukhuset på 1960-talet. Det är en svensk uppfinning i världsklass som numera används i många länder världen över. Strålkniven på Karolinska Universitetssjukhuset är en av två i Skandinavien. Man tar emot patienter från hela Sverige och även från utlandet. Ungefär en tredjedel av patienterna som behandlas är patienter med metastaser i hjärnan, många av dem melanompatienter, men man behandlar även kärlmissbildningar.

Strålkniven används för att med stor precision behandla tumörer i hjärnan och är skonsam mot omgivande frisk vävnad. Strålkniven består av 192 kobolt-strålkällor som var och en avger stark strålning där alla strålar är riktade mot en och samma punkt. På så vis kan man få ett mycket väl avgränsat strålfält med millimeterprecision. Strålkällorna avskärmas med ett 20 ton tungt strålskydd för att undvika oönskad strålning till patienter och personal. Tack vare denna precision är det även möjligt att behandla gravida kvinnor utan att fostret utsätts för strålning.

Inför strålningen fästs en ram av plast på patientens huvud. Sedan genomförs en undersökning med datortomografi eller magnetkamera och bilderna analyseras i en dosplaneringsdator för att man ska kunna rikta strålningen till exakt rätt position i hjärnan. Ansvarig neurokirurg, sjukhusfysiker, neuroradiolog och sjuksköterska genomför sedan behandlingen när man noga kontrollerat att den kan utföras på ett säkert sätt.

Under strålbehandlingen som vanligen pågår i 30-90 minuter, kan patienten välja att lyssna på musik eller sova. Det är också möjligt att kommunicera med sjuksköterskan som övervakar behandlingen. När behandlingen är färdig tas plastramen av och patienten får stanna kvar på sjukhuset för observation i några timmar.

Behandlingen brukar följas upp med magnetkameraundersökning vid patientens hemsjukhus. De flesta tumörer bruka sluta växa och många försvinner helt. Kvarvarande tumörer kan ibland börja växa och därför är uppföljning viktig. I vissa fall kan behandlingen behöva upprepas.

Vi riktar ett varmt tack till Dr. Yehya Al-Saffar och sjukhusfysiker Pierre Barsoum som tog emot oss en fredag eftermiddag för att berätta om verksamheten och svara på alla våra frågor. Ni gav ett väldigt proffsigt intryck och vi är säkra på att patienterna är i trygga händer hos er.

2024-01-21 Ingrid M. Rading