Stadieindelning vid hudmelanom

Det finns flera faktorer som har betydelse för prognosen vid malignt melanom. Viktigast är tumörtjocklek (uppmätt i mikroskop), förekomst av ulceration (sårreaktion mikroskopiskt) och en lokal spridning till lymfkörtlar.

Vid spridning har det betydelse om det är en regional spridning genom lymfkärl till lymfkörtlar eller genom blodkärl till andra lokalisationer (fjärrspridning).

Malignt melanom indelas i fyra olika stadier utifrån den internationellt vedertagna AJCC-klassifikationen (American Joint Committee on Cancer), vilken senast uppdaterades 2010. (Se bifogad tabell).

Vid stadium I-II finns ingen känd spridning, varav stadium I utgörs av tunnare hudmelanom.

Stadium III innebär regional spridning till närmsta dränerande lymfkörtelstation. Dessa finns i armhålor, ljumskar och hals. Man tar hänsyn till antalet angripna lymfkörtlar samt om det är mikroskopisk spridning eller kliniskt upptäckt spridning. Mikroskopisk körtelspridning upptäcks huvudsakligen via undersökning av portvaktskörtel, s.k. sentinel node-undersökning, förutom på melanom belägna inom huvud-hals området. Sentinel node utförs idag oftast rutinmässigt på melanom som är tjockare än 1.0 mm. Portvaktskörtel är den första lymfkörteln i lymfkörtelstationen som melanomceller förväntas sprida sig till. Inom stadium III ingår även lokal spridning utmed lymfkärlen som leder till lymfkörtlarna, s.k. in transit metastas.

Vid stadium IV har man en påvisad fjärrspridning genom blodkärl till andra ställen i kroppen, t.ex. inre organ vilket betyder metastaserad sjukdom. Det finns en subgruppering inom stadium IV beroende på om spridningen enbart är lokaliserad till mjukvävnad och lymfkörtlar, till lungorna eller till övriga inre organ som t.ex. lever eller hjärna. Se bifogad tabell.

Stadieindelningen gör det lättare att bedöma prognos, samt utgör grund för olika behandlingsstrategier.

Behandlingsformer

Kirurgi är en behandling som kan bota vid stadium I-III. Vid stadium III kan kompletterande strålning efter en körtelutrymning bli aktuell om det finns en mer utbredd körtelspridning. Vanligtvis ger man strålning vid fem tillfällen, med två behandlingar per vecka. Forskning idag inriktar sig på att finna andra behandlingar som kan minska risken för återfall, s.k. adjuvant behandling.  

Adjuvant behandling kan även tänkas bli aktuell för patienter inom stadium I-II med påvisade riskfaktorer (stor tjocklek och/eller ulceration). Adjuvant behandling är tilläggsbehandling efter operation för att minska risken för återfall. Interferon har använts adjuvant inom kliniska prövningar men är inte allmänt rekommenderad i Norden.

Vid metastaserad sjukdom, stadium IV, som inte bedöms kirurgisk behandlingsbar, är läkemedelsbehandling aktuell. Cellgifter eller nyare målsökande behandlingar är exempel på sådana behandlingar.      

Källa: Johan Falkenius, Specialistläkare, Karolinska Universitetsjukhuset, Radiumhemmet, Stockholm